Soroptimistklubbars blogg

Bli en del av vårt samhälle - 'Öppet Möte'

Publicerat torsdag 30 januari 2020 kl: 15:45 Marianne Westman
jan 2020

Öppet Möte 11/2 18.00-20.15 

 Falu Soroptimistklubb har nöjet att presentera Valbona Shala, grundare av och VD för Feen AB, ett företag som arbetar med sociala projekt som gör skillnad. Detta belönades hon för 2018 med priset "Årets Nytänkare". Valbona Shala berättar om sin erfarenhet som invandrare från Kosovo och sin verksamhet med att hjälpa andra.

Kvällen inleds med en enklare måltid innan föreläsningen, följt av klubbmöte för klubbmedlemmar och deras inbjudna gäster. Adress: Västermalmsvägen 26, Ingarvet, Falun 

 

'Öppet Möte', 15 externa gäster kan anmäla sig till falun@soroptimistsweden.se senast 6/2 kl 20.00 och får bekräftelse från sekreteraren senast 20.30 samma kväll (torsdag veckan innan mötet) om det finns plats. Betalning, 150kr, sker direkt efter bekräftelse,  med swish till 1232700763 och meddelande ”Gäst feb 2020".

Välkomna!

 

 

 

 

 

 

 

  0 Kommentarer

Motala Kvinnojours manifestation mot mäns våld mot kvinnor

Publicerat onsdag 27 november 2019 kl: 11:27 Kerstin Pedersen
nov 2019

En stor skara åhörare, unga, gamla, kvinnor, män och även barn samlades på torget i Motala för att deltaga i Motala Kvinnojours manifestation mot mäns våld mot kvinnor.

Kvinnojouren höll tal, sjöng och avslutningsvis sjöngs den känslosamma  ”Älska mig för den jag är”. 

Vi var åtta kvinnor från Motala Soroptimistklubb, som med oranga sjalar stöttade manifestationen.

 

 

 

 

 

 

 

 

  1 Kommentarer

VARFÖR KAN ZONTA OCH INTE VI?

Publicerat söndag 25 november 2018 kl: 17:30 Christine Safi-Roslund
nov 2018

Det finns inte så mycket mer jag kan säga om detta. Ja, vi är osynliga, men vi gör inte tillräckligt för att synas heller. Har vi blivit för bekväma? Vi klagar över att klubbar läggs ner och att vi tappar medlemmar. Det hjälper inte att bara prata - vi måste handla också! Vi måste handla NU - inte bara för att få nya medlemmar utan för att hjälpa utsatta kvinnor. Att göra som Zontorna gör är ett gott alternativ. Vad väntar vi på?

  1 Kommentarer

Lysekilsklubbens novembermöte

Publicerat måndag 20 november 2017 kl: 16:04 Barbro Bergström
nov 2017

Lysekilsklubbens novembermöte 2017-11-08

Ett för oss oprövat sätt att träffa presumtiva nya medlemmar i vår klubb ägde rum på Röe gård under temat ”Mingelträff med Afternoon Tea”. Vi har helt sonika ändrat på sättet att bjuda in våra gäster. Anledning till ”nytänket” är unionsstyrelsens appell att öka medlemsantalet i Sverigeunionen.

Efter diskussion på septembermötet, i storgrupp och i bikupor, kom vi fram till denna modell. Vi skulle var och en bjuda in en gäst eller två för att förhoppningsvis öka intresset för medlemskap i Lysekils Soroptimistklubb och i Sverigeunionen. Tillfälle för gemensam inbjudan bestämdes till novembermötet. I samband med kallelsen till mötet bad vår nytillträdda president Lena Fischer att några av oss skulle hålla en kortare information (3-5 min) om olika delar.

Lena inledde mötet med att säga några ord om Soroptimismens syften och därefter hade vi en presentationsrunda. Samtliga presenterade sig var och en med namn och profession. En syster berättade därefter om vår klubbs tillkomst, vi firar 25 årsjubileum i maj månad nästa år! Den syster som i mångt och mycket skött kommunikationen med våra projektmottagare berättade om det arbetet. En syster som kom inflyttande till Lysekil för ca 20 år sedan och tidigare tillhört Göteborg-Mölnlycke klubben, förklarade fördelarna med att från att inte ha några kontakter i kommunen till att helt plötsligt ha 23 stycken, när hon blev medlem i Lysekil. Vår strävan att göra oss synliga i media på olika sätt beskrevs av en syster. Den syster som initierat och tillsammans med många genomfört vårt ”Vattenlopp” nio år i rad, berättade om detta och en syster förklarade hur Soroptimismen är organiserad, internationellt, på federationsnivå, nationellt, regionalt och lokalt samt att allt arbete inom Sverige sker på ideell basis liksom att unionsstyrelsen verkar under två år. Den nuvarande består av medlemmar från Region Väst. Den första oktober nästa år är det Region Syd som tar över.

Dessutom hade vi den stora glädjen att få träffa och lyssna till Annie Dewill. Hon var den kandidat Lysekils klubben nominerade till Soroptimist Nordic Leadership Academy på Ölands folkhögskola i somras. Hon blev antagen till utbildningen och beskrev på ett mycket trevligt sätt sina fem intensiva och faktaspäckade dagar i slutet av juni. Annie var mycket glad och tacksam att vara en av tjugofem unga kvinnor som fått denna möjlighet.

De korta informations inslagen om Soroptimismen fördelades ut över kvällen och mellan intagandet av allt gott som bjöds på Afternoon Tea hade systrar och gäster möjlighet att prata och svara på ev frågor.

Tilläggas bör att även gästerna fick betala för sig, något man var informerad om i samband med inbjudan.

Vi hade ett tiotal gäster som kom och fler som skulle vilja komma men inte hade tillfälle just denna kväll. De kommer naturligtvis att bjudas in framöver.

Vi hoppas och tror att flertalet av våra gäster är framtida systrar. Att vi när vi nått 30/6 2018 är fler än en medlem mer än 30/6 2107!!

 

 

 

 

 

  3 Kommentarer

GOTT NYTT SOROPTIMISTÅR

Publicerat tisdag 27 december 2016 kl: 16:47 Christine Safi-Roslund
dec 2016

Så skönt att min gästsäng kunde frigöras från avlagda mobiltelefoner precis innan jul och bereda sängplats åt ett av barnbarnen från Lund. Ännu skönare är det att bidra till att gamla mobiltelefoner tas om hand för återvinning och att detta hjälper till att arbeta mot barnäktenskap och könsstympning i Egypten.

Under hösten har jag på Aftonstjärnans teater och bio på Lindholmen, i Göteborgs Folkdansvänner och i Älvsborgs kyrkas projektkör samlat in gamla mobiltelefoner. Den 21 december gick 51 telefoner via Plan Sveriges försorg vidare.

Göteborg-Bohus Soroptimistklubb har också samlat in avlagda glasögon, som vår tidigare medlem Eva Aulin, nu i Malmö-Limhamnsklubben, tar med sig till Sydafrika för att ett antal människor där skall kunna se livet lite klarare. Jag tror att hon fick närmre ett 100-tal häromdagen. Tyvärr inser jag nu att jag givetvis borde ha fotograferat allt detta som tagit plats i mitt arbetsrum - men julstöket tog överhanden. Tack alla som bidragit till detta.

Jag vill passa på att önska er alla Kära Soroptimistsystrar i landet ett riktigt GOTT NYTT SOROPTIMISTÅR. Låt oss alla hjälpas åt att förbättra villkoren för i synnerhet flickor och kvinnor och att utvidga soroptimismen i Sverige.

Christine Safi Roslund

Vicepresident i unionsstyrelsen

  1 Kommentarer

Catherine Hessel Westling överlämnar till Kärstin Jacobsson

Publicerat lördag 1 oktober 2016 kl: 11:10 PiaMaria Finn Hansson
okt 2016

 

Smögen kontrasternas ö. Fantastiska klippor, salta bad med bara horisonten utanför. Kontraster. Bara några minuter bort. Folkvimmel. Sorl. Möten. Människor. Bohuslän har en stark attraktionskraft. Plats för tankarna och själen övrig tid. Just här på Smögen, Idag den 1 oktober, överlämnar Unionspresident Cathrine Hessel Westling sitt presidentskap till Kärstin Jacobsson ifrån Sotenäs klubben.

  3 Kommentarer

GOF-OAO Grant of Friendship- Over and Out

Publicerat söndag 24 april 2016 kl: 22:30 Sara Nilsson
apr 2016

Resan är snart över. Jag sitter i en historisk byggnad, Davenport Hotel, där North Western Region har sitt regionmöte. Deras region består av fem stater och är uppdelade i fyra distrikt och på mötet deltar cirka 350 soroptimister. Mötet är en välregisserad mix av underhållning, inspiration, workshops, pengainsamling och hyllningar. Det är mycket olikt vad vi gör hemma på vårt unionsmöte och förklaringen är antagligen skillnaderna i våra kulturer. Jag vill gärna framhålla två saker som jag tycker är särskilt bra och det är hur de fokuserar och lyfter fram goda exempel på projekt, ledarskap och medlemsrekrytering samt de klubbar och individer som ligger bakom framgångar och upptäckter. Jag har lärt mig mycket om hur arbetet organiseras av SI of Americas och det finns en hel del vi kan kopiera både nationellt och lokalt om vi finner det vitalt.

 

Det kommer att ta tid att summera detta äventyr. Jag har, under mitt Grant of Friendship, träffat åtta klubbar och bott hemma hos sex av dem, det blev två nätter hos varje klubb och tempot har varit högt. Varje klubb har fått designa sitt eget upplägg för mig och några av dem har tagit hänsyn till mina intressen som jag angett i min ansökan. För min del har det inneburit att de har tagit mig ut i naturen och jag har fått verkligen fått möjlighet att ta del av deras ”bakgård” som jag aldrig fått som en turist. Denna bakgård omfattar också deras vardag och deras syn på politik vilket varit högaktuellt med tanke på kommande presidentval, och jag inser att detta är den stora gåvan med att åka iväg på detta sätt, att jag lär om landet och människorna utifrån deras perspektiv och inte genom fönstret på ett hotell. Det kräver anpassning och viss finkänslighet och som jag insett kan saker bli ”lost in translation”.

 

De klubbar som har kunnat bjuda in mig till deras möten och projekt är saker jag kommer att ta med mig hem som fina minnen och värdefulla erfarenheter, för det är inte alltid deras verksamheter infaller med mitt besök. Jag har fått träffa en idol, Amy Herdy (tidigare journalist på Denver Post), arbetat på en vattenstation under ett maraton och varit med på utdelningar av utmärkelser och stipendier. Vid alla tillfällen har jag förväntats säga något om mig själv, min klubb, vilka projekt vi har och hur vi samlar in pengar. I skenet av deras arbete och hur mycket pengar de samlar in, kan jag säga att trots att vi arbetar på i min klubb hemma i Luleå, framstår vårt arbete som blygsamt.  Jag har valt att berätta om Solvatten och CEDAW-nätverkets skuggrapport under mina möten med soroptimister också på den föreläsning jag höll under regionmötet. Många är mycket intresserade av Sverige och hur vårt samhälle fungerar och särskilt med fokus på vård, omsorg och skola och det har nog sin förklaring i att många i regionenhar ättlingar i Sverige, Norge och Finland.

 

Jag hintade i ett tidigare inlägg om att jag skulle skriva om ett initiativ från regionen som ny blivit en nationell/internationell angelägenhet. Det handlade om Days for Girls. Det är ett projekt som skall möjliggöra för flickor (i Afrika) att delta i sin undervisning under menstruation genom att använda ett återbrukbart menstruationsskydd. Klubbar syr tvättbara menstruationsskydd som funkar i den kultur där det kommer att användas med tanke på mönster och färger och de levereras i samarbete med ett logistikföretag. I sin enkelhet blir det möjligt att hjälpa till självhjälp eftersom tillverkningen av dessa skydd är både billiga att köpa material till och lätta att göra. Kanske något för oss i Sverige? Det ligger helt i linje med våra federations- och unionsmål för vår verksamhet. Läs mer på Facebook: https://www.facebook.com/DaysforGirls/?fref=ts

 

Avslutningsvis. Det finns ett stort intresse att börja samarbeta med vår union och lära mer om vårt unionsprojekt som vi initialt kallade Solvattenprojektet. Jag har lovat att sammanföra personer härifrån med vår Solvattenkommitté och kanske finner vi vägar att samarbete. Kanske vill de sponsra oss eller starta ett eget Solvattenprojekt. Jag har dessutom fått förfrågningar från tre klubbar att etablera Friendshiplinks och bli vänklubb. Det betyder bland annat att om soroptimisterna i min klubb vill semestra i regionen kommer de troligtvis ha bra boende och ett billigt sådant att tillgå. Fick jag svar på mina frågor? Jag tycker det och jag har försökt spegla det i mina inlägg och ingenting är svart eller vitt, det är allt däremellan så jag tycker att jag har uppnått syftet med min resa med råge och det känns bra med tanke på den stora finansiella och tidsmässiga investering jag gjort för att möjliggöra detta.

Detta är mitt sista inlägg i bloggen. Nu ser jag fram emot att åka hem och krama min son Rasmus, vi har aldrig varit ifrån varandra så här länge tidigare. Sedan så skall jag komma igång med mitt arbete som unionens vide programledare. Hoppas att vi ses! Over and out!

  3 Kommentarer

VI MÅSTE GÖRA NÅGOT - NU!

Publicerat torsdag 14 januari 2016 kl: 18:32 Christine Safi-Roslund
jan 2016

Det har väl inte undgått någon om alla ofredanden, våld och brott mot kvinnors integritet som kommit i dagen den senaste tiden. Det är händelser som är djupt chockerande och som gör oss alla ledsna och förbannade! Nu måste vi handla, inte bara prata om och förfasas över det som sker mot hälften av världens befolkning - kvinnor.

I min klubb, Göteborg-Bohus Soroptimistklubb, tog vi upp frågan efter vårt ordinarie januarimöte. Vi var alla ganska eniga om att vi måste HANDLA. I första hand kan vi ta kontakt med organisationer som bland annat arbetar förebyggande med dessa frågor - FATTA, Realstars och liknande organisationer. Jag tycker personligen att vi soroptimister borde kunna agera samfällt. 

Vi som kvinnor, i privata sammanhang, på våra arbetsplatser och inte minst i vår egen soroptimistorganisation, bör kunna agera och ställa mer krav på samhället - och på oss själva. Det är inte acceptabelt att någon enda flicka eller kvinna skall utsättas för någon form av kränkning eller våld. Det är viktigt att poängtera, att det inte handlar om att det enbart är vissa grupper som tillåter sig att tafsa på och utföra kränkningar och våldshandlingar mot kvinnor. Det handlar inte om rasism. Givetvis är det långt ifrån alla pojkar och män som kommer till vårt land har med sig värderingar om att kvinnor - och kanske särskilt kvinnor som klär sig annorlunda än de är vana vid - inte är värda att respekteras, får skylla sig själva eller dylika tillmälen. Många av oss kvinnor som är födda och uppväxta i Sverige, som gått i "helsvenska" skolor i Sverige har sett och upplevt tafsanden, kränkande ord och handlingar och direkt våld i olika sammanhang. Svenska män går inte fria. Men vi får aldrig dra alla över en kam - vare sig det är en svensk man, en invandrare, en flykting.

Det är viktigt att vi är tydliga - i alla sammanhang; i skolor, på arbetsplatser, i förenings- och nöjesliv, i samhället överhuvudtaget - med att fostra och utbilda alla, från tidig ålder att respektera alla människors värdighet, flickor som kvinnor, pojkar som män, att arbeta för att förändra attityder och mönster i samhället. Vi som kvinnor måste höja rösten när vi utsätts för handlingar som kränker oss - såväl på hemmaplan som offentligt. 

Vi måste ALLA våga tala om vad som gäller, tydliggöra att alla är skyldiga att lyda landets lagar. Vi måste VÅGA vara extra TYDLIGA mot dem som kommer från kulturer med andra traditioner. DET är ett värdigt sätt att INTEGRERAS i vårt samhälle PÅ LIKA VILLKOR.

  0 Kommentarer

Grattis Kärstin på Sotenäset !

Publicerat fredag 6 november 2015 kl: 12:00 PiaMaria Finn Hansson
nov 2015

Hallå alla Soroptimistsystrar!  Jag Kärstin Jacobsson från Sotenäs Soroptimistklubb har antagit utmaningen, då jag fick frågan om att gå in som president elect omgående pga. sjukdom i nuvarande styrelse. Vilket innebär att jag är förordade till president för Soroptimist Sverige 2016-2018.  Det känns mycket pirrigt, men är samtidigt en härlig utmaning jag står inför, så snabba ryck! Mitt första styrelsemöte blir den 29 november och sedan sker valet i april i Växjö. Dessutom är jag mycket glad att jag får min syster Marianne Harryson till sekreterare i unionsstyrelsen. Min förhoppning och övertygelse är att Ni i min egen klubb och runt om kommer att ge mig Ert stöd.

  4 Kommentarer

Tack för mig

Publicerat tisdag 20 oktober 2015 kl: 10:00 Christine Safi-Roslund
okt 2015

 

Mitt avskedstal från regionmötet i Lidköping.

Under 4 år har jag haft förmånen att få arbeta med mina 5 extensionsystrar från norr till söder. Vår grupp har haft ett jättefint samarbete, där alla varit överens om upplägg, strategier, vilja och önskemål för hur vi skall minska medlems- och klubbtapp i unionen. Tyvärr har vi sett flera klubbar läggas ner, från Skellefteå i norr till Skanör-Falsterbo i söder.

Då undrar ni säkert vad vi gjort?

Istället för att deppa alltför mycket, har vi stöttat och bekräftat varandra - att vi gjort vad vi kunnat. Vi har bjudit in oss till klubbmöten. Vi har talat om vikten av att kontinuerligt bjuda in gäster, att värva nya medlemmar. Vi har med gott resultat i en del klubbar använt "Förändringens 4 rum" från workshopen i Växjö förra året. Vi har tagit upp våra farhågor på unions- och regionmöten. Inte alltid har vi fått respons - och till syvende och sist är det vad klubbarna själva gör. Sällan har vi - eller unionsstyrelsen - blivit involverade i tid utan oftast ställts inför ’fait accompli’. Nu kan jag bara vädja till alla att tillsammans, med de medel man kan, stötta dem som kämpar aktivt för klubbars överlevnad. Glädjande ser jag att region Mitt på regionmötet i Stockholm i november lämnar stor plats åt medlemsvärvning och medlemsvård.

Fenomenet sviktande medlemstal drabbar inte bara oss soroptimister. Zontorna har samma problematik liksom flertalet ideella föreningar. Föreningslivet är inte som när vi gick med. Vi har en annan rörlighet, ett större utbud. Vi bör fundera på hur vi kan locka kvinnor idag.

Jag fick en tankeställare häromdagen. Jag skickade några frågor till min egen klubb. En löd  ”om man tappat tron på soroptimismens (eller andra nätverks) framtid - vad tror ni är anledningen?” Ett svar jag fick från en av mina yngre klubbsystrar var: ”jag hör många diskussioner om att yngre kvinnor ordnar nätverk/möten via sociala media. Det hör jag ingenting om bland mina yngre kontakter. Är det något äldre fått för sig?”

Så kanske det är. Ibland har vi lätt att tro och tala om hur andra tänker, vi har förutfattade meningar om saker vi oftast vet väldigt lite om. Hur många av oss har på allvar gått ut och frågat 25-30-åringar om de vill komma som gäster? 

Ibland tror jag att klubbarna har dålig självkänsla, dåligt självförtroende? Varför skulle inte vi vara attraktiva? Vi representerar stort antal yrken,vi är erfarna yrkeskvinnor, vi har en samlad levnadsvisdom - utöver att vi är härliga, trevliga, utåtriktade kvinnor. Även om majoriteten är 60+, så har man mycket att ge. Tänk så många intressanta föredragshållare många klubbsystrar är eller kan vara. Kan vi inte vara stolta över det?  Kanske är det intressant för yngre att höra hur en sjuksköterska hade det för 20-30 år sedan eller hur en advokat, ingenjör, lärare eller läkare jobbade i början av sin karriär. Även om många slutat yrkesarbeta kan vi bidra som faddrar, mentorer, coacher. Dessutom är 70 de nya 50.

Jag har föreslagit mina extensionkolleger att arbeta med idén att varje klubb bjuder in minst 2 i slutfasen av utbildning eller nyutexaminerade att under 1 år gratis vara medlemmar. Detta kanske vi kan annonsera på unionens och klubbarnas hemsida med våra kontaktuppgifter, på Facebbok eller liknande siter. Vi skulle kunna bjuda in flyktingkvinnor gratis under ett år - de är ofta högutbildade och behöver nätverk.

Senaste tidningen M skriver "gör åldern till en fördel" - hjälp nästa generation och klaga inte över ålderstecken. Det kan väl gälla soroptimister också. 

Jag är väl lite naiv men jag vägrar ge upp tron på att soroptimismen inte skulle kunna överleva. Vi kan göra skillnad - vi gör skillnad. Låt oss samarbeta kring detta. Hjälp Bente och övriga extensionfunktionärer som har ett viktigt och intressant lass att dra.

Och - blir ni tillfrågade om att ta någon funktion - i klubbens eller unionens styrelse - tacka för Guds skull ja. Det är oerhört lärorikt och ses ofta som en god merit i arbetslivet - och roligt.

Tack för mig, alla systrar i unionen och alldeles särskilt mina extensionkolleger och tidigare och nuvarande unionsfunktionärer jag haft förmånen att arbeta med!

 

  2 Kommentarer