Soroptimistklubbars blogg

Ö- och soroptimistanda

Publicerat måndag 18 april 2016 kl: 08:38 Sara Nilsson
apr 2016

Det verkar vara något speciellt med öar. De verkar lyckas föra människor samman på oväntade och framgångsrika vis. På ön San Juan som bäst kan liknas vid Gotland och Visby, finns en soroptimistklubb som heter Friday Harbor och av öns nio tusen bofasta är åttio av dem systrar med en verksamhet som blomstrade ikapp med deras fruktträd. Samma visa med Island för att göra en jämförelse med ett land närmare Sverige. På Island bor trehundratjugo tusen personer och där finns arton klubbar vilket kan sättas i relation till Norrbotten där det bor i runda slängar tvåhundrafemtio tusen personer och där finns två klubbar. Det är populärt att vara soroptimist på just öar.

Denna klubb har ett möte per vecka, fyra veckor per månad, med följande specifikation: business meeting, speaker, committes meet och speaker. Mellan dessa möten företas allt övrigt arbete som bidrar till samhället och det är som ni säkert redan börjat ana inte är allt för blygsamt. Deras arbete är omfattande och verksamheten spänner över flera olika projekt. För att nämna två väljer jag ett som handlar om att hjälpa cancersjuka att komma till fastlandet för behandling genom att betala deras färjebiljett eller flyga dem till sjukhuset (en av syster är pilot med eget flygplan), ett annat handlar om att samla pengar till en fond för akuta utgifter för familjer som inte har några besparingar att ta ifrån när olyckan är framme.

Ön delas av de som har det mycket välbeställt och de som inte har det och det var för att hjälpa de med behov av hjälp som Patricia såg till att starta en Soroptimistklubb i Friday Harbor för tjugo år sedan. Under en lunch berättar hon att soroptimistklubben möttes av motstånd den första tiden i form av ovänligheter och tyst motstånd och att de var helt enkelt tvungna att ta sin plats i samhället de så gärna ville hjälpa. Patricia tvivlade aldrig på vad Soroptimisterna kunde bidra med, hon var övertygad om att kvinnor kunde gå samman för att hjälpa andra kvinnor, enligt henne händer det saker när kvinnor går samman. Mitt i meningen stannar hon upp, ler och börjar berätta ett minne från den gången hon och en klubbsyster reste till Europa för att delta i ett Soroptimistmöte i Helsingfors.

På vägen till Danmark, för att möta en annan soroptimistsyster, blev Pat sjuk och strandade på ett mindre fint hotell någonstans i Amsterdam. Helt däckad i sjukdom bad hon sitt resesällskap att ringa till sin vän i Danmark och meddela att de skulle komma ett par dagar senare än beräknat. Innan dagen nått sitt slut knackar det på hotellrumsdörren, Patricia går för att öppna och där står en för henne okänd kvinna. Kvinnan är soroptimist från Amsterdam och berättar att en soroptimist från Danmark kontaktat henne för be henne kolla till att Patricia mådde ok. Utan omsvep tog kvinnan de två amerikanska soroptimistsystrarna med sig hem och ordnade så att de fick bo och äta hos henne. Det som är verkligt slående är att Patricias vän kontaktade en soroptimist i Amsterdam hon vare sig kände eller hade träffat.

Patricia blir fortfarande rörd av minnet och säger att det som skedde var ett prov på den så kallade soroptimistandan. Jag blir rörd av berättelsen och tänker på alla systrar jag mött på resan som ansträngt sig för att ge mig en givande vistelse i deras distrikt och det slår mig vad jag svarat till alla de som frågat hur jag vågar resa ensam och vågar bo hemma hos människor jag inte känner. Varje gång jag fått frågan har jag helt enkelt svarat att jag inte är rädd för jag skall bo hemma hos mina systrar, hemma hos soroptimister. Det kan bara inte gå illa.

  3 Kommentarer

Kommentarer

2016-04-22 10:29:14

Tack, Sara! Härligt att läsa!

Lena Lannerheim

2016-04-19 19:44:04

Sara, så roligt att följa dig på resan. Det låter väldigt spännande och intressant. Kom och hälsa på i Göteborg framöver, så får du en stor kram hälsar
Christine

PS Kanske blir det en tango oxå lik den vi gjorde i Berlin

Christine

2016-04-18 16:45:36

Det är så härligt att läsa dina inlägg. Det är inspirerande.
Tycker självklart också att det är skönt att höra att du har det bra.
Kram

Jennie

Lägg till kommentar