Soroptimistklubbars blogg

Hört i omklädningsrummet

Publicerat onsdag 3 maj 2017 kl: 15:27 Annica Triberg
maj 2017
Hört i omklädningsrummet

De två kvinnorna står en bit ifrån mig när jag kommer ut från duschen. Vi har varit på samma upplyftande dansklass på gymmet. Medan jag klär på mig tjuvlyssnar jag lite halvengagerat på deras samtal. Så säger den ena något som får min hörsel att skärpas:

”Ja, min älskling ligger bara på soffan hela dagarna. Han går knappt ut och är så lat. Men det är mysigt att kela med honom.”

”För mig är det precis tvärtom. Han ränner ute hela nätterna. Gud vet var han är eller vad han gör. Och jag får knappast röra honom. Ändå är han min stora kärlek.”

Stackars kvinnor, tänker jag. Vilka sorgliga relationer de verkar leva i. Den ena kvinnan fortsätter:

”Och inte vet jag hur jag ska göra med maten heller. Inget jag serverar verkar duga.” Den andra kontrar:

”Nej, mitt problem är snarare det omvända. Han äter allt, men slukar allt så snabbt att han får ont i magen.”

Jag tänker på min egen relation, där maken nog som bäst håller på att laga middag just nu. När jag kommer hem är säkert ljusen tända och bordet dukat. Så bra jag har det.

Jag drar på mig strumporna, kammar det blöta håret och börjar packa ner fuktiga handdukar och svettiga träningskläder i väskan medan deras samtal pågår.

”Jag ger honom bara lite åt gången nu. Kanske hjälper det mot magen.”

Den andra kvinnan står nu vid spegeln och penslar en rougeborste över kinderna medan hon nickar och säger:

”Har du provat att avmaska honom? Det kanske är därför magen inte fungerar?”

Vad?! Avmaska?! Visserligen fick jag amöbor under en resa till Etiopien för några år sedan, men det skulle knappast hända i Sverige. Nu börjar jag förstå, jag småfnittrar för mig själv, men kan inte hålla mig utan måste bara lägga mig i samtalet:

”Förlåt att jag har tjuvlyssnat, men jag trodde att ni pratade om era män!”

Nu bryter ett hejdlöst gapskratt ut i omklädningsrummet. De två kvinnorna skrattar så att tårarna trillar och säger samstämt:

”Nej, det handlar om våra katter!”

Intill mig står en trumpen ung tjej som byter om för ett spinningpass, det noterar jag på skorna som ligger på bänken. Hon har ägnat mycket energi åt att vara cool, det syns. Hon försöker hålla sig för skratt, men lyckas inget vidare, utan det drar även i hennes mungipor medan hon kämpar med cykelskorna.

Plötsligt är ännu fler inblandade i samtalet och vi enas om hur lätt det är att missförstå olika sammanhang. Inte bara när det handlar om samtal kring katternas mat- och nattvanor.

Vad mer är det i våra dagliga liv som får oss att dra felaktiga slutsatser? Ett halvt inslag på kvällsnyheterna på TV? Ett par lösryckta meningar som delas flitigt i sociala medier? Ett tredjehandsrykte från en bekant, som hävdar att den sa si eller så? I det senare fallet är det lätt, kolla med källan själv. Sa personen verkligen så? När det gäller andra förflugna åsikter eller citat kan det vara svårare. Hur vet jag att ett utländskt citat i tidningen är rätt översatt, till exempel?

När vi turas om att låna hårtorken har vi hunnit långt ifrån katternas matvanor. Då är vi inne på Bibeln:

”Och hur vet vi att det som skrevs i original i Bibeln har blivit korrekt översatt? Sak samma gäller säkert Koranen?”

Har dessa verk också drabbats av ”viskleken”? Du minns den kanske från barndomen, där en person sa en mening så skulle nästa viska vidare. I slutet blev det oftast något helt annat, oftast galet, som kom fram.

Som gammal journalist hade vi på nyhetsredaktionen ett stående citat, som med viss självironi löd: ”Never check a story, it might spoil it.” Ungefär uttytt: ”kolla aldrig upp fakta, då kanske din artikel inte håller för att bli publicerad”.

Och jo, när jag kommer hem är middagen mycket riktig klar. Ett av tonårsbarnen är också hemma, tillsammans med en väninna. Jag berättar om samtalet i omklädningsrummet för dem. Först skrattar alla, så stelnar tonåringarna.

”Vilken tur att vi inte var med”, säger de med en mun. ”Så pinsamt! Det fattar du väl att man inte får kommentera vad några andra pratar om.”

”Fast”, försöker jag, hade jag bara tjuvlyssnat och inte frågat dem så hade jag ju kommit hem och berättat om vilka förfärliga män de två kvinnorna hade.”

Då ler den ena tonåringen och lägger upp mer kycklingwok:

”Fast han kanske bara behövde maskas av!”

”Ja”, fyller den andra i, ”det kanske man borde göra med Bibeln och Koranen också. Jag menar, ta bort allt som är sjukt och behålla sådant som känns trovärdigt för vår tid.” Den andra nickar:

”Det är ju ett kanonbra ämne för ett gymnasiearbete!”

Själv tänker jag leende att så glad jag är för att jag la mig i damernas samtal på gymmet. Det som började som en rolig anekdot väckte en helt annan tanke hos tjejerna. Som ett slags omvänd viskningslek, där slutresultatet blev så mycket bättre än det lustiga utsprunget.

  2 Kommentarer

Kommentarer

2017-05-04 13:12:37

Härligt och tänkvärt inlägg!! Tack för att du tog dig tid att dela med dig. Mina mungipor sitter just nu vid öronen!

Lena Lannerheim

2017-05-04 12:21:38

Kl.12:17, istället för att gå rast och inmundiga min lunch sitter jag vid min dator och läser ditt inlägg i bloggen. Kanonbra. Ser fram emot nästa inlägg.

Mihaela Aquelius

Lägg till kommentar