Soroptimistklubbars blogg

Att fråga med en negation

Publicerat onsdag 15 mars 2017 kl: 12:29 Annica Triberg
mar 2017

”Kan inte du hämta en kopp kaffe?”, undrar maken.

”Jo”, svarar jag, ”jag kan hämta en kopp kaffe.” Maken suckar. Vad då, undrar du kanske, han fick ju sitt kaffe, varför suckar han nu? Men det är inte det han suckar över, utan han är mycket medveten om att jag snudd på får kliande utslag av alla dessa negationer när vi ber om något.

”Kan inte du ta med dig soporna ut?”

”Kan inte du tömma tvättmaskinen?”

”Skulle inte vi kunna åka till gamla mamma i helgen?”

”Vore det inte roligt att gå på bio i kväll?”

Så där pågår det. ständigt. Börja lyssna, så får du höra själv. Varför frågar vi på detta viset? Är vi i själva verket övertygade om att svaret kommer att bli nej? Och har vi då riskerat mindre genom att fråga med en negation? Inte stått där med hjärtat i handen, även om det bara handlade om soppåsen.

”Skulle inte du kunna vara med i vår festkommitté?”, frågade vår klubbordförande för någon månad sedan. Kanske fundersam över om jag skulle ha tid eller lust.

”Gärna!”, svarade jag och eftersom hon var ny på posten drog jag inte igång mitt tunga ”anti-negations-artilleri”, som maken kallar det.

Så nu håller jag och resten av den trevliga lilla festkommittén som bäst på med att planera Kalmarklubbens 40-årsjubileum i maj. Programmet är halvhemligt än så länge, men vi kommer att få så roligt! En hel dag utan en enda negation! Eller? För inte kommer väl någon i klubben att fråga:

”Tänk om vi inte får plats?” Johodå. Det kommer det att finnas utrymme för alla! Och skulle någon undra:

”Man behöver väl inte gå så långt?”, så kan jag svara att nähä, det behöver man inte.

Kanske var det fler än jag som plöjde den underbara boken ”Sofies värld” av Jostein Gaarder när den kom 1991? Den var världens mest sålda bok på 90-talet med över 30 miljoner sålda böcker på 54 språk, så oddsen att någon har läst den borde vara gynnsamma. Någonstans i denna tegelsten skriver författaren om hur införandet av den allmänna negationen ”inte” på många världsspråk har begränsat oss och krympt vårt sätt att uttrycka oss. Boken, om du inte har läst den, förklarar underfundigt många filosofiska resonemang och bland allt klokt så är det just detta med ”inte” som har fastnat hos mig.

            Men negationer kan även ställa till det betydligt mer, till exempel när vi uppmanar små barn:

            ”Vicka inte på stolen. Spring inte. Hoppa inte. Prata inte med mat i munnen.” Vad är det då barnen uppfattar? Jo, de uppfattar faktiskt inte negationen. De hör nämligen bara ”vicka”, ”spring”, ”hoppa” och ”prata med mat i munnen”. För barn har ännu inte lärt sig att omvandla innehållet i en mening med negationer. Och det var ju knappast vad vi hade tänkt oss.

            När min nu snart vuxne son var i någon av alla trotsåldrar försökte jag medvetet ta bort alla negationer, med Gaarders bok i färskt minne. Det var intressant, för det krävdes någon mikrosekund innan jag hittade rätt. Vilket oftast gjorde att min ilska blev aningen mer nyanserad:

            ”Sitt ordentligt på stolen. Gå lugnt och håll mig i handen. Tugga ur innan du pratar.”

            Och när ilskan rann över och ett:

            ”Kan du aldrig göra vad vi kom överens om?” var hotande nära fick jag ta ett djupt andetag och lugna mig innan jag sa:

            ”Men söta du, vi hade ju kommit överens om att du skulle…”

            Tar vi detta vidare till ett präktigt gräl med vår partner så kan det kanske låta:

            ”Varför kan du aldrig lyssna på mig utan att avbryta mig?”

            Hur uppfattas det av motparten? Jo, knappast blir han eller hon idel öra. Medan i stället denna variant garanterat fungerar bättre:

            ”Jag skulle uppskatta om du ville lyssna på mig en stund och låta mig prata till punkt.”

            Jag borde läsa om boken, men så många andra böcker pockar på min uppmärksamhet. Så, systrar runt om i landet. Kan ni inte läsa Sofies värld och berätta för mig vad den filosof hette som pratade om negationernas negativa kraft och meddela mig namnet? Eller, förlåt, så här borde jag förstås skriva: Om någon av er har läst boken och minns vad filosofen hette, snälla meddela mig detta!

Annica Triberg

 

 

  3 Kommentarer

Kommentarer

2017-03-20 08:54:59

Så sant! Läste en annan bok när barnen var små, där man som övning absolut inte skulle tänka på isbjörnar. Och så klart fick björnarna direkt  in i hjärnan. Det fick mig att ändra mig innan jag i farliga situationen skrek: "Ramla inte!". Istället blev det "Klev försiktigt ner nu, mamma är här". Var till mycket stor hjälp.

Beate Leggedör

2017-03-20 06:10:33

Försöker leva efter detta och visst gör det stor skillnad. Väldigt stor skillnad kan det t.ex göra i arbetslivet, i ledarskap och i förändringsprocesser. Bara av att tänka till på vilka ord som ska användas för att slippa ordet 'inte', gör att man plötsligt hittar de positiva orden. Vilket gör mig själv gladare också.

Mia Westman

2017-03-17 19:51:06

Detta måste jag verkligen försöka ta till mig. Försöka undvika I-ordet alltså.

Gunnel Barkeby

Lägg till kommentar