den 23 oktober 2020

Om Vera

En av våra systrars arbete på Kvinnohuset

Jag åtog mig för några år sedan att hjälpa kvinnorna på Kvinnohuset i Landskrona med svenska språket, vilket visade sig innebära en hel del repetition om verbets olika former, indefinita, interrogativa och reflexiva pronomen osv. Men det var ett spännande uppdrag och jag träffade många härliga, men väldigt sårbara kvinnor. Många av dem hade småbarn med sig och hade svårt att få sitta i fred och koncentrera sig på läsning och förståelse. Intresserade och angelägna var de dock även om det var tydligt att de hade värre problem att tampas med än att lära sig svenska.

På Kvinnohuset träffade jag en ung kvinna från Afghanistan som placerats där av socialförvaltningen I en annan stad.  Vera (så kallar vi henne här) deltog i undervisningen där under några månader och sedan var det dags för henne att lämna Kvinnohuset. Hon placerades ute på stan under skyddad identitet. En dag kom hon till Kvinnohuset och ville be om hjälp med att träna svenska språket. Hon fick dock inte deltaga där enligt bestämmelserna, men vi avtalade då om en tid för att träffas på biblioteket, vilket vi sedan gjorde under lång tid 1 gång i veckan.

För ca ett år sedan bestämde socialförvaltningen i hennes hemstad att hon inte längre kunde bo i den lägenhet man placerat henne utan att det var dags för henne att skaffa eget boende. Att få lägenhet i den här staden är ju inte möjligt om man är studerande och inte har en fast Inkomst och Vera var ju då mitt uppe i den utbildning till undersköterska som hon kommit in på i Ängelholm. Jag var också i kontakt med hennes handläggare i hemstaden, men därifrån hade man inte möjlighet att hjälpa henne med bostadsfrågan. Trägna försök i kontakter med ägare av hyresfastigheter, ett flertal besök på visningar, där vi försökte poängtera hennes behov av ett eget krypin blev resultatlösa. Jag bestämde mig då för att köpa en lägenhet där Vera står som delägare till 10% och därmed har rätt att bo där utan risk att bli uppsagd.

I somras hade Vera ett sommarvikariat i Löddeköpinge på ett äldreboende, vilket hon var väldigt glad för. Jag tror att det är ett uppdrag som passar henne bra, hon är lugn och har tålamod med äldre människor.

Vera är nu färdig med sin utbildning till undersköterska.  Hon har pendlat till Ängelholm varje dag för att få den utbildning hon önskade och hon blev färdig med denna våren 2020.

Jag har träffat henne minst en gång per vecka och lyckades också engagera en kvinna, Ingrid, som har erfarenhet av vårdutbildningar för att hjälpa till, vilket har betytt mycket för Vera.

Vera är ibland hemma hos oss och äter middag med oss, hon umgås också en hel del med Ingrid. Hon är försiktigare med kontakter med jämnåriga och verkar inte angelägen om att skaffa sig vänner. Kanske har hon dåliga erfarenheter på detta område, det är inget som hon vill prata om.

Hennes f d make har under lång tid inneburit ett hot för henne, vilket gjort att hon fortfarande lever under skyddad identitet. Han vet tydligen om att Vera lever här i stan, men själv är Vera inte längre rädd. Hon har också lagt av sin sjal, hon skrattar och är glad, men saknar självklart sin mamma, som f n lever hos en son i USA. Hon säger att en del saker kan hon inte berätta för sin mamma, som hävdar att Vera bör åka tillbaka till Afghanistan för att ta hand om två syskon som är kvar där.

Hennes familjehistoria är svår, hennes pappa dödades av talibanerna I Afghanistan, om jag förstått det rätt anklagade man honom för kontakter med soldater från USA. Föräldrarna har dock varit kloka och sett till att barnen i familjen (7 st) lärt sig engelska genom privatlektioner. För att Vera skulle kunna gifta sig till en plats i Sverige, där maken som f ö är en kusin redan bodde, skrev man upp hennes ålder med 5 år.


 

Vera är väldigt angelägen om att skaffa sig körkort och min man har engagerat sig för att träna henne inför detta. De har kört länge nu och det går inte särskilt snabbt framåt. Hon har ju klara svårigheter i trafiken, inte så märkligt med tanke på att hon tidigare inte kunde cykla, den stad hon kom ifrån hade inte hade särskilt många bilar och några trafikregler hade hon aldrig hört talas om.

Jag är glad att ha lärt känna Vera, hon har med sina erfarenheter lärt oss mycket om villkoren för människor i fjärran länder som lever under helt andra villkor än vi.  Det är bra att tänka på när vi klagar på petitesser i vårt svenska samhälle.

 

 

Landskrona 23 oktober 2020

Eva Olsson Strandqvist

All news

Landskronas Calendar (only Swedish)

Club Calendar Klubbarna Alla klubbars kalendrar